Jag känner så väl igen mig i hans dåliga samvete och undrar varför det måste vara så? Varför måste det kännas som en press, att läsa och kommentera, de bloggar en listat i sin feed?
- Jag menar, vem vill ha ”Tvångs-Kommentarer”, people? INTE jag!
…det får vara som det är. Det går i vågor, det där. Precis som allt annat i livet. Ibland och just nu, har jag ingenting att tillföra på ord-fronten, varken här i min egen blogg, eller hos de bloggar jag följer och då får det väl för i helvete, bara vara så?
- Det går över. Det kommer att förändras, för det gör det alltid!
- Jag krigar vidare, people! Jag är bara lite mobil i min tillvaro, just nu och bloggen har fått ta lite stryk av det, tyvärr!
Men här kommer en liten ”Vink” och ett löfte om vidare aktivitet, när jag är i stabilt förvar igen…
- Bor tillfälligt hos PsycoSiss och har lite av en semester ifrån alla påträngande måsten, ni vet!?
Jag försöker att bara vara och ta vara på tystnaden, lugnet och tids-lösheten, när den infinner sig. Resten av tiden här, är kvalitets-häng, med bästa vännen på jorden!
- Henne tar jag fanimej vara på!
Vänner, alltså riktiga vänner, finns det inte så många, kvar av i mitt liv… De har ju gått och dött, de jävlarna (Vila i frid)!
Jag gjorde ett personlighetstest (via Poolia): ”Är Du Tidernas Rekrytering?” och jag försökte verkligen vara så uppriktig, jag bara kan!
- Jag gjorde testet två gånger, för att vara på säkra sidan och fick samma svar, båda gångerna!
Resultatet stämmer nog ganska bra…
…jag är alltså:
__________________________________________________________
”Den uppriktiga debattören”
Du är född med en utomordentlig förmåga att förstå och hantera komplicerade koncept och hittar allt som oftast kreativa lösningar på de flesta problem.
Ibland kan du sakna förmåga att hantera vardagliga rutiner, kanske mest för att de tråkar ut dig. Eftersom du tycker om att debattera och gör allt för att få sista ordet uppfattas du emellanåt som frispråkig och enveten.
Det gör å andra sidan inte så mycket på det stora hela eftersom du samtidigt är ett stimulerande sällskap för många!
Måndag och jag traskade de invanda stegen, till Beroende-mottagningen, för att hämta min Apo-dos, kontrollera puls och tryck och proppa väskan full med närings-drinkar. Så många jag orkar bära, that is, utan att smärt-helvetet skall knäcka mig helt, för resten av dagen…
Det var ovanligt mycket folk, i väntrummet och jag satt i nästan en halvtimme, innan jag fick komma in, ”Det har varit så rörigt här, vi har hamnat efter i tidschemat. Hoppas det inte ställer till det!?”. Men jag har ju inte så många andra måsten, now adays, än just läkarbesök, öppenvårdskontakt, bostöd, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och…
- Nej, det blir inte så mycket tid över till något annat, people! Jag är sjuk på fuckin´ HEL-Tid!
När jag sen kom in i mottagningsrummet, kändes det i luften att något inte var som vanligt. Det visste jag egentligen; jag visste att det var min älskade, bästa Ssk´s sista arbetsdag och jag hatar avsked, varför jag redan bar stålrustning och lät munnen pladdra på utav bara helvete, för att slippa några känslomässiga utbrott.
- Men så kom den där jävla avskedskramen, oundvikligt och på riktigt!
Det var då hon viskade i mitt öra, att ”Jag måste berätta något sorgligt!” och jag kände hur luftröret, ända ner i magen, liksom frös till is. ”E är död”, forstätter den viskande rösten och vi kramar om varandra, så hårt att det nästan gör ont.
”När?” Jag är avväpnad.
Tårarna har hittat sin väg, ut genom ögonhålorna, ner för kinden och vidare till munnen, som fortsätter sina viskningar, ”natten mellan onsdag och torsdag”. ”Cancern?” jag stammar. Kan knappt andas, ”var det cancern, som tog henne, tillslut?” och hon bekräftar.
- Min Läkare, min Psykiater i så många och svåra år, hon som skulle ta emot mig igen, när jag skrivs över till allmänpsykiatrin, där hon började jobba i höstas, hon finns inte längre!
Hon är död. Borta. Hon kommer aldrig mer se på mig sådär uppriktigt lyssnande, med huvudet lite på sne och med de där pigga pepparkaksögonen.
Ögonen som alltid har sett krigaren i mig och aldrig slutat tro på mig, att jag skulle bli clean och överleva helvetet. Inte en sekund.
Inte ens när läkarna på slutenvården, uttalat att ”patienten lider av cykloid psykos, utlöst av drogmissbruk och vår bedömning är att tillståndet, är kroniskt. Pat. rekommenderas medicinsk behandling, mot psykos och vår samlade bild är att medicinering är nödvändig, för att pat. inte skall återfalla i psykotiskt tillstånd”.
- Hon trodde aldrig på det där och var fast besluten om, att bara jag lyckades ta mig ur mitt drogmissbruk, skulle mina sunda sinnen återvända!
…och hon hade rätt: Jag lider inte av någon jävla cykloid psykos och jag är vid mina sinnens fulla bruk. Sist, men störst av allt; jag är drogfri och har varit det i sex år!
- Hon såg min potential, vilja och styrka och svek mig aldrig!
Den 30 januari, 2006, förlorade jag en nära vän, en själs-broder och en av de få, i missbrukets iskalla värld, jag brydde mig om, älskade och litade på. Han valde själv att avsluta sitt liv – Nej, nej och åter nej!
- Det var drogerna, som plågade honom till att hoppa ut genom sitt fönster, den där iskalla, fruktansvärda dagen!
Han väntade en rättegång och riskerade ett kortare fängelsestraff.
Men han visste, att han inte skulle fixa det, att den korta tid han tillbringat på polisintaget, att bara den var för mycket för honom. ”Jag kommer inte fixa att bli inlåst, Cattis! Jag fattar inte hur du klarade dig, på häktet, så länge? Jag hade tappat det helt! Fy fan, vilken ångest!” och jag försökte peppa honom. ”Du måste verkligen, alltså verkligen förmedla detta, till din kontaktperson på Frivården! Du måste! För jag är säker på att du kan få övervakning, kontraktsvård, eller fotboja! Jag hjälper dig, vännen, jag vet hur man kan lägga upp det!”. Men han var för trasig, för utslagen och så skör, ömtålig och…
- Förlåt mig, people! Jag lovade ju att det inte skulle bli fler käftsmällar här!
…men livet gör ju liksom inte alltid som man vill. Eller gör det någonsin det? Vet inte, men livet händer oss och det drabbar oss. Det knackar på från andra sidan, med jämna mellanrum och påminner oss om att vi måste ta vår tid, här på jorden, att vi måste ta den till vara. Att den är förgänglig!
Ett tema i veckan - Dina tolkningar!
- Jag deltar, som glad amatör!
CattisB aka UrbanCat
”Ett katt-väsen med 9 redan förbrukade liv som lever på bonustid & letar efter min plats i verkligheten!
Trodde att allt skulle bli bra bara jag plockade bort drogen… men det är nu resan börjar:
RESAN TILLBAKA TILL MEJ!!
Kanske kommer jag få ångra min ärlighet?
För visst finns rädslan att mina ord skall vändas emot mej i framtiden.
Men jag tror på förändring, på att en människa kan förändras om hon hittar hopp om att det är möjligt (!) …varför jag delar med mej om mitt sökande efter ett nytt sätt att leva!”
_________________
PÅ helt jävla RIKTIGT
Den här bloggen är ärlig, spretig, impulsiv, egendomlig, osammanhängande, ivrig, otålig, kraftfull och vacker!
- Jag sjunger som jag vill!
_________________
VARNING FÖR ÄKTHET!
Jag vägrar att låta mitt förflutna vara en hemlighet! Jag väljer att se det som en TILLGÅNG! Varför jag berättar den nakna sanningen!
_________________
WAYBACK
2006 lyckades jag bryta med ett 17 år långt drogmissbruk och 2008 fick jag diagnosen ADHD.
Kanske missbruket, till stor del, handlade om självmedicinering?
_________________
Kommentera?
Jag älskar när ni kommenterar, kommer med feedback, eller läxar upp mig, när jag har fel!
Jag censurerar ingenting, förutom följande:
-
Jag förbehåller mig rätten att redigera kommentarer, som kan uppfattas som "Hets mot folkgrupp", uttalade och kränkande åsikter, riktade mot personer jag nämner, påhopp och personangrepp, samt faktauppgifter, som saknar källa, och/eller inte överensstämmer med respektive post´s innehåll.
Juni 2010
Genomgick en laparoskopisk operation, som visade på sammanväxningar mellan bukhinna och äggstock, samt livmoder och tarmvägg. Provtagning på vävnader visade på Endo-härdar, som "brändes" bort.
Fick diagnos Endometrios.
Hoppas på att bli bättre nu äntligen!!
_______________________
September 2010
Jag genomgår en behandling med Synarela, mot Endometrios, en hormonbehandling som försätter mig i "kemiskt klimakterium" och svälter ut den endometrios, som förmodligen finns kvar i kroppen.
Tyvärr får jag klimakteriesymptom x 10 av behandlingen och mår psykiskt riktigt kass!
_______________________
Februari 2011
Hormonbehandlingen har inte gjort mig smärtfri och jag måste lära med att leva med kronisk smärta. Väntar på att få komma till Smärtcentrum och käkar tunga meds med fördummande biverkningar, för att stå ut!
_______________________
Mars 2011
Har äntligen fått komma till Smärtcentrum. Behandlas nu med Lyrica mot nervsmärtan och har en mycket otrevlig utsättning av Kodein framför mig. Långsamt och i takt med att Lyrica-dosen ställs in.
_______________________
April 2011
Mentalt slut och kraftigt livstrött, sitter jag nu på Psyket och kämpar med min ångest, samtidigt som varenda medicin byts ut, trappas upp eller ner.
Smärtan? - Samma.
_______________________
Juni 2011
Utskriven och Utförsäkrad. Påbörjar ny medicinering för smärtan, Cymbalta & tramadol Retard och deltar nu i "Arbetslivsintroduktion, Fas Ett". Något bättre, både fysiskt och psykiskt.
______________________
September 2011
Svåra smärtor igen och har nu bestämt mig för att göra en s.k. "Smärtblockad" av inguinalis-nerven, i hopp om att, en del av min smärta, beror på att nerven blivit påverkad/klämd, som en direkt följd av laparoskopin, för drygt ett år sen.
______________________
November 2011
Påbörjat ny medicinering, för att få bukt med min ångest & mina panikattacker och har äntligen fått tid för Smärtblockader!
Kraftigt utbränd och tyvärr inte så aktiv i mitt bloggande. Men det verkar finnas HOPP!
______________________
December 2011
Smärtblockaderna blev ännu en besvikelse & vi tvingade avbryta, utan resultat, redan efter andra behandlingen.
Medicinerar nu med ännu ett preparat; Baklofen, som visade sig vara en återvändsgränd, även den.
______________________
Januari 2012
Jag har bytt ut Tramadol Retard mot ett relativt nytt läkemedel, framtaget för patienter med svår kronisk smärta, som svarar på opiater men inte får optimal smärtlindring: Palexia Depot - Mitt Hopp, just nu!
______________________
Februari 2012
Smärtan fortsätter att plåga mig. Något bättre, efter höjning av Palexia Depot. Nya cellförändringar på livmoderhalsen. S.k "Konisering" rekommenderat, men avvaktar ytterligare ett halvår.
______________________
Mars 2012
Besöker Sexualmedicinskt Centrum, för professionell hjälp med trauma- & smärt-hantering.Svåra minnen, obearbetade övergrepp från åren i missbruk, börjar vakna till liv. Väntar på tid hos Specialist, Leg. Psykolog, inom området.
______________________
April 2012
Tandvärk, näringsbrist, mardrömmar, flash-backs. Mental/Fysisk utmattning. Söker Psyk-Akuten, på inrådan av min socialsekreterare & behandlande Ssk från öppenvården. Inlagd på sluten avd. i 2 v. Utreds & får diagnos akut PTSD.
