Jag fick låna ett ex av tidningen Filter, av mitt underbara personliga ombud. Det fanns en artikel hon ville att jag skulle läsa, som jag nog skulle känna igen mej i en hel del och det kan jag lova er att jag gjorde!
LIVET SOM INSATS
Stjärnjockeyn Inez Karlsson red till sig ära och rikedom.
Men priset visade sig bli alldeles för högt.
Hela berättelsen är gripande och det fanns oändligt mycket jag kunde ta till mej, men just dessa rader trillade ner och rörde om alldeles extra mycket:
”…Men efter ultraljudsundersökningen bad hon Inez sätta sig ner och förklarade för henne att hon var sjuk.
Hon hade endometrios.
Inez hade aldrig hört talas om sjukdomen förut, men läkaren förklarade att det är en kronisk sjukdom som ofta leder till livslånga smärtor.
Vid menstruation blöder livmoderslemhinnan normalt ner genom livmodertappen och slidan, förklarade läkaren. Ibland blöder man också ut i magen via äggledare och äggstockar.
Om man har endometrios klarar inte immunförsvaret av att stöta ut livmoderslemhinnan som hamnat i magen, där den skapar kroniska inflammationer. Slemhinnan kapslas in och blir till cystor, som kan bli stora som knytnävar.
Endometriosen kan också sprida sig till tarmarna, ljumskarna, urinblåsan och diafragman. Utöver det vanligaste symptomet, som är extrem smärta, särskilt i samband med mens, blir man ofta utmattad och får feber. Många drabbas också av depressioner.
Omkring fyrtio procent av kvinnorna förlorar förmågan att få barn.
- Det har aldrig varit något fysiskt fel med mig så jag hade så svårt att ta in vad hon sa. Jag var mer: >>Jag ska rida!<< Alltså, från att ha varit frisk till att ha en sjukdom du kommer att leva med resten av livet – Det tog ett tag att ta in det.
- Samtidigt hade jag ju alltid känt att det var något konstigt med mig. Jag hade det värsta humöret i historien, jag tänkte till och med att jag måste vara bipolär. Så på ett sätt kändes det nästan skönt när hon förklarade att sjukdomen kunde påverka humöret…”
Dels för att det beskriver min sjukdom, på ett sätt, jag aldrig fick det förklarat för mej.
Så enkelt och med så få ord att till och med en bokstavshjärna som min, kan ta in det på första försöket!
Men också för att jag känner igen Inez sätt att ta emot beskedet.
Jag har nog inte förstått att jag är kroniskt sjuk, än. Även om det börjar gå upp för mej att jag kanske måste leva med den här skiten, så är jag långt ifrån att acceptera det!
”Jag hade det värsta humöret i historien, jag tänkte till och med att jag måste vara bipolär”, säger hon och när jag läste det, började jag tänka tillbaka i tiden… – Shit, jag har nog haft den här sjukdomen länge, utan att veta om den, tänkte jag, inte bara för att jag haft ett jäkla humör alltså, utan för att jag redan som 14 år gammal sökte vård för outhärdliga smärtor i underlivet.
Då fick jag höra att jag hade livmoderinflammation och behandlades med antibiotika.
Efter det har jag alltid haft ont, från och till, men utvecklade någon slags gynekolog-fobi och sökte aldrig för det.
Det var inte förrän det blev helt outhärdligt och jag var tvungen att söka akut, jag återvände till gynstolen igen. Då hade jag två gigantiska cystor och opererades samma dag.
Så har det fortsatt. Jag har nog alltid haft en viss grad av smärta, men ignorerat den tills jag varit tvungen att söka akutvård, eller som oftast, medicinerat bort den på egen hand, med mitt jävla knarkande. Det slår mej att jag inte bara, har självmedicinerat mot min ADHD, utan även mot min endometrios, under alla dessa år i missbruk.
- En tung, men värdefull insikt people, ännu en pusselbit passar in!
_________________________________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om ADHD, Endometrios, självmedicinering, droger, missbruk, Filter, Inez Karlsson, likheter & kronisk sjukdom
Bloggar etiketter: att leva med ADHD, fysisk smärta, insikter
