PåRiktigt 2.0

Jag är hemma igen.Jag har massor att berätta. Men jag tar det i min takt och skriver när jag måste, vill eller när det känns safe, helt enkelt.

Utskriven från slutenvården och har gjort PTSD-utredning, med diagnos ”Akut PTSD* (Post-Traumatic-Stress-Disorder)”, dvs jag återupplever traumatiska händelser, från tiden i missbruk, som jag inte längre kan förtränga.

- Jag är i akut behov av behandling, people! Jag har äntligen insett vikten av, att göra upp med mitt förflutna, en gång för alla!

…ESCAPE, doesn’t even exist no longer!

________________________________________________________

*Symptom PTSD

PTSD yttrar sig som regel genom att personen är överdrivet vaksam, spänd och uppmärksam på nya trauman (hyperarousal), och att personen blir undvikande. Återupplevande är ett vanligt symtom: händelserna gör sig ofta påminda genom drömmar om natten, och flashbacks eller fantasier i vaket tillstånd (fix idé), varför det som regel är svårt att mentalt släppa det inträffade. Därav följer att de drabbade ofta blir likgiltiga inför sin omedelbara omgivning, blir känslokalla, får koncentrationssvårigheter, drabbas av anhedoni och att de isolerar sig. Vid mötet med andra kan de på grund av den höjda vaksamheten och stressen, utan mycket stimuli bli aggressiva, panikslagna och ångestfyllda. Många lider av sömnproblem, depressioner, andra stressrelaterade störningar, eller missbruk vid sidan av PTSD.

Människor kan reagera mycket olikartat på trauman, enligt stress – sårbarhetsmodellen. Olika personer som är med om samma händelse drabbas inte av samma störning till dess följd. De som drabbas av PTSD får ofta en akut stressreaktion eller personlighetsförändring innan PTSD bryter ut, och personerna är ofta redan något neurotiska. PTSD bryter ut inom sex månader efter traumat. För andra kan trauman leda till exempelvis personlighetsstörningar, som regel varaktig personlighetsförändring till följd av katastrofartad upplevelse^.

Det är inte ovanligt med en samsjuklighet mellan PTSD och psykos (hysterisk, eller reaktiv psykos). Sådana psykoser utmärks framför allt av positiva symtom (hallucinationer, vanföreställningar, tankestörningar), och har ett samband med dissociation och negativa förväntningar.

Källa: Wikipedia

________________________________________________________

Bloggar etiketter: ångest, att leva med ADHD, beteendemönster, bilder, flashbacks, förvirring, fysisk smärta, insikter, konsekvenser, mitt krig, psykisk ohälsa, PTSD, sjukhus, smärta, trasig, Trauma

Jag gråter. Jag gråter av smärta. Av utmattning. Av att vara utmattad och så torterad av min satans jävla envisa helvetes-smärta…

- Jag gråter för detta, mitt tillstånd, att det överhuvudtaget finns och faktiskt drabbar några av oss!

Jag gråter över att det krossar våra liv, drömmar och förhoppningar!
Det borde vara olagligt.
Det borde fanimej inte vara tillåtet, att plågas dag ut och dag in, av sin egen kropp. Allt medan ens relationer, ens trygghet och allt det där, som vi människor, hittar njutning i, trasas sönder och ligger i mikroskopiska glassplitter omkring en…

…utan en chans i helvetet, att kunna lagas till något användbart, igen!

- JAG HATAR MITT S.K. LIV! ALLTSÅ HATAR! OK!?

Walk a mile in my boots, innan du kräker upp en massa klokheter och tips, om olika jävla mirakelkurer och hur en kan ”läka sig själv” genom diverse Humbugs-Behandlingar, Spikmattor, Mindfulness, Kogne-fucking-tiv Beteende-bullshits-Terapi och andra ”Pling-Kristal-Konster”, allt vad det nu heter…

- Been there, done that and bought the bloody T-shirt!

Jag vågar påstå, att det är få människor, som inventerat sig själva, så grundligt, skoningslöst och ärligt, som jag faktiskt gjort. Under alla de år, jag kämpade mot beroende-demonens järngrepp om hela min vakna tid; till och med då, tog jag mig frivilligt till terapimottagningen och påbörjade processandet om självkännedom, felsökning och möjliga lösningar…

Även om jag, många gånger, satt där, hög som en skyskrapa och kanske inte i bästa tänkbara skick, för ärliga öppna och sanna, ordutbyten, så satt jag ändå där och VILLE förändra mitt sätt att leva långsamt ta livet av mig!

- Jag har det till godo, people och när jag sen äntligen lyckades bli befriad från knarkets våld, kunde jag återknyta till mitt ”tillgodo-konto” och ta en genare väg!

Alltså är det inte DÄR sko-fan klämmer. Jag lider inte av den sortens skavsår. Jag vet vem jag är, hur jag fungerar, inte fungerar och var jag har mina starka kort.

Jag vet hur jag kan använda dem och utnyttja tillfället, då ett Ess bör spelas ut och/eller, när jag skall ligga lågt istället, låta mig synas och ge fan i dubbla insatsen…

- Jag känner igen en usel hand också, vid det här laget och trots mitt höga risktagande, har tiden lärt mig, att en ”icke-handling”, kan vara ett oövervinnerligt vapen, det med, när det används rätt!

Det ni! Det är läroämnen, som ingår i ”Livets hårda skola” och inte går att förskansa sig på något välmeriterat universitet, what so ever!

Gatulivets oändliga smatter av käftsmällar, bakslag och styrkan, som växer sig mer och mer stabil, för varje nära-döden-kris, en överlistar och går levande ur.

- Det resulterar i ett krypterat, men dock utfärdat ”Street-Smart-Leg”, ska ni veta!

Hoppsan, det var värst vad det sprutade till här, i min för tillfället, så ordlösa blogg!
…men det rusade iväg ifrån min original point och det blev ju ganska bra, det med!
Eller?
Fuck it, jag behövde ösa ur mig mitt hat och alla sätt som hjälper, är bra!

- Hat, som stängts inne, alldeles för länge; det är livsfarliga grejer, det!

Det är något, en måste ha full ”Bomb-söknings-mundering”, skottsäker väst och allehanda skyddsutrustning som finns, på området, för att utforska, avsäkra och utsätta för syre igen…

- Well, Cattis! Du har en speciell liten gåva, att ta vara på! Låt inte hatet kväva den!

…men, öh, alltså det är ju min egen jävla kropp som hatar mig och misshandlar mig! Inte jag... alltså ”Jag” som i mitt mentala ”Jag”, om du förstår vad jag menar?

- Hey! Du är en HELHET, Catten! Glöm inte det!

Men, men, men jag vill ju… jag vill.. Vad fan vill jag egentligen, förutom att slippa min smärta, mina handikapp och all den där kroniska helvetes-tortyren?

- VET EJ!

…I hear you’re loosing weight, again
Do you ever wonder, who you’re loosing it for

__________________________________________

Bloggar etiketter: ångest, att leva med ADHD, beteendemönster, bloggande, droger, Endometrios, förändring, fysisk smärta, Grubbel, hat, konsekvenser, livet, livets hårda skola, mitt krig, Relationer, sjukdom

… but I still have hope left to us!

Mitt liv, har ju en tendens, att ta trassliga omvägar, drastiska och svåra vändningar…

- Ett ständigt krig för överlevnad! För drömmar, lust, eller att ens finna meningen i, att vara jag…

Men, tack vare mitt lynniga sinne, min impulsstyrda hjärna och ett förvånansvärt kort minne, finner jag mig själv, upprest, envist på G igen och helt utan rädsla för fler klaver-tramp!

- Detta, TROTS att mina mål och drömmar, gång på gång krossats, people! Mitt framför ögonen på mig!

…och precis som glas-skärvorna på bilden, är spillrorna vassa, skadliga och omöjliga att pussla ihop igen.

Men, som sagt; Jag har HOPP!

_____________________________________________________

Bloggar etiketter: abstrakt bild, ångest, att leva med ADHD, beteendemönster, Dröm, Endometrios, Flickr, Fotosöndag, fysisk smärta, hopp, kaos, Krossade drömmar, livet, psykisk ohälsa, temafoto

Jag befinner mig  i total kaos och förvirring. Det har jag gjort ganska länge nu, känns det som.

- Jag håller på att justera, i stort sett allt, som går att justera och jag har ingen ”Återställ-Fabriksinställningar-Knapp” att trycka på!

Frågan är väl, om det någonsin hamnar på en hanterbar level, eller om jag måste fortsätta famla i ovisshet och instabilitet, i resten av livet?

…living in a box!

Bloggar etiketter: att leva med ADHD, förändring, förvirring, justering, kaos, livet, mediciner, mitt krig, ovisshet