Mar 28 2012

Vi vill ha regionalt centrum!

Cattis

Endometriosföreningens (Västra Götaland) medlemmar, kämpar vidare och jag är en stolt, men tyvärr inte så aktiv i föreningsarbetet, som jag hade önskat. Torterande monster-smärta och alla de oräkneliga, tyvärr misslyckade ”Åtgärdspaket”, jag utsatt kropp och psyke för, har sannerligen satt sina spår…

- Men tack och lov, finns det andra eldsjälar och initiativtagande Endo-Systrar, som har kraft nog, att sprida vårt gemensamma budskap!
_____________________________________________________

Vi vill ha regionalt centrum!

_____________________________________________________

I Göteborg i helgen - >Länk<

”En stor grupp kvinnor får inte den vård eller hjälp de behöver, det anser medlemmar i Endometriosföreningen som i helgen genomför kampanj i Nordstan.

Föreningen vill att ett centrum för dessa kvinnor inrättas av Västra Götalandsregionen.

Nordstan i helgen. Ulrika Clementz till höger. Foto: Lasse Nilsson/Sveriges Radio.

”Lågt räknat har var tionde kvinna problem med att livmodersslemhinnan sätter sig på andra ställen i kroppen och orsakar inflammation.

Ulrika Clementz är talesman för deras 200 medlemmar i Västra Götaland och hon säger;

– För det första så är det ju så fruktansvärt många som har sjukdomen och folk lider ohyggligt mycket. Och med tanke på att det är mycket vanligare än både cancer och HIV så tycker vi att det skall finnas specialistcenter i de största städerna. Både så att kvinnor har någonstans att vända sig men också så att det kan bedrivas forskning.

Räcker inte den vanliga vården?

– Absolut inte. Vanligtvis så blir ju vi inlagda tillsammans med kvinnor som är gravida eller har gynproblem och det blir en väldig konstig krock där. Inom vården finns inte de kunskaperna som behövs för att hjälpa oss. Dessutom blir vi ofta nekade vård eller helt taskigt bemötta avslutar Ulrika Clementz.”

Vad är endometrios? Kolla med 1177

Publicerat: söndag 25 mars kl 12:42 , Nyheter P4 Göteborg

_____________________________________________________

Vill också tipsa om ännu en Endo-syster, som fått nog och tillsammans med Nina Green (ordförande i Endometriosföreningen, Västra Götaland), kommer att presentera sitt examensarbete, om just Endometrios!

_____________________________________________________

”För ett halvår sedan fick en av våra medlemmar Elin Dahlström reda på att hon lider av den kroniska kvinnosjukdomen Endometrios.
Sjukdomen drabbar 10-15 % av alla kvinnor i fertil ålder och är vanligare än hiv, cancer och diabetes, men på grund av stor okunskap hos allmänheten och även inom vården är sjukdomen fortfarande okänd hos många.

Elin går sista året på gymnasiet och har valt att i sitt projektarbete sprida kunskap om Endometrios.
Elin ska tillsammans med Nina Green, ordförande i Endometriosföreningen, Västra Götaland informera om Endometrios samt berätta om sina egna erfarenheter av sjukdomen och känslan av att inte bli tagen på allvar!”

Tillsammans kommer de informera/föreläsa för elever, lärare och annan personal på skolan, skolsköterskor, personal från ungdomsmottagningar m.fl och är du medlem i  Endometriosföreningen, är såklart varmt välkommen att vara med på plats!

_____________________________________________________

Plats:
De La Gardiegymnasiet
Stenportsg. 21,
531 50 Lidköping,
Sweden
Visa karta · Visa vägbeskrivning
Tid:
Torsdagen den 12/4: 13-14
Fredagen den 13/4: 10-11

_________________________________________________

…och sist, men inte minst; en nyutgiven bok om nya rön inom smärthantering: Hjärnkoll på värk och smärta, skriven av  Hjärnforskaren Martin Ingvar och Medicinjournalisten Gunilla Eldh.

Citerat från Svd/Nyheter/ Idagsidan. 21 mars 2012

Hjärnan bästa verktyget mot värken

MINDRE ONT. Hjärnan spelar en viktig roll för att hantera smärta. Men starka mediciner kan störa kroppens egen smärtdämpning. I en ny bok presenteras de senaste forskningsrönen och olika metoder som fungerar mot värk.

Smärta är en skrikig inkräktare. Den stör tankarna och kan göra att arbetsminnet fungerar sämre. När det gör ont i kroppen blir det svårt att koncentrera sig på något annat. Det spelar ingen större roll om det är huvudet, benet, ryggen, magen eller ett ynka litet finger som gör ont. Värk tar lätt makten över oss. Det kan kännas hopplöst att få bukt med den, men det går faktiskt att förbättra kroppens förmåga att hantera smärta. Fast det kan vara bråttom. Ju förr man kan minska smärtan desto större är chanserna att minska det onda på sikt.

_____________________________________________________

”1 miljon människor i Sverige lider av smärta”

_____________________________________________________

I sin nya bok Hjärnkoll på värk och smärta berättar hjärnforskaren Martin Ingvar och medicinjournalisten Gunilla Eldh om de senaste forskningsrönen, hur smärta och värk fungerar och vad man kan göra åt den. Ett centralt budskap är att försöka bättra på kroppens (hjärnans) egen förmåga att minska smärta. Det handlar, för att tala ”Martin Ingvarska”, om att gymnastisera smärthämningssystemet.

Vilka är de viktigaste nyheterna om smärta?

– Att det finns hopp för fler än man kan tro, svarar Gunilla Eldh.

Även de som förut betraktades som hopplösa fall, som personer med långvarig smärta utan känd orsak, kan bli bättre. Många smärtforskare menar att det finns ett släktskap mellan olika kroniska smärtdiagnoser. Det är smärtregleringen i hjärnan som fallerar och det är den man kan träna upp med hjälp av både mental och fysisk träning. De här metoderna påverkar både kroppens kemi och hjärnans sätt att arbeta. Dock bör val av behandling föregås av en välgrundad diagnos.

Länk till hela artikeln HÄR!

____________________________________________________

SPRID TILL ALLA DU KÄNNER!
VAR MED OCH UPPLYS OM SVERIGES STAGNERANDE VÅRDSYSTEM OCH VAD VI KAN GÖRA BÄTTRE!


Mar 23 2012

Tillägnat Loo Lönnroth: Älskad Saknad & To Keep in my Heart, Forever….

Cattis

Den 23 mars 2010, dog Loo Lönnroth av cancer, 29 år gammal, ung nybliven mamma, fri från sitt tunga drogmissbruk och alldeles, alldeles i helt jävla onödan.

…och i min gamla blogg, ProjekPåRiktigt, skrev jag ännu ett ”Farväl-vila-i-frid-till-en-alldeles-för-ung-för-att-dö-inlägg”, dagen därpå...

_____________________________________________________

In Loving Memory

 

- Aj! Satans jävla jätte AJ!

Loo dog igår…

Loo Lönnroth. Bilden har jag lånat från hennes blogg.

Jag visste att hon var döende, det kom inte som en blixt från klar himmel, men ändå, någonstans, hoppades jag på ett mirakel, ett LooMirakel

Nej, jag vill inte att det skall vara sanning, att jag aldrig mer skall få läsa hennes ord!

Orden som hon spottade ur sej, vasst, sinnligt och på sitt alldeles egna egendomliga sätt. Jag ser så mycket likheter i våra liv, som jag ju skrev i ett tidigare inlägg:

Fina, underbara, starka syster i kaoset, Loo Lönnroth ligger på sitt yttersta och jag har en smärtklump i halsen. Jag har aldrig träffat henne, men ändå har hon haft en stor plats i mitt hjärta, de senaste åren. Vi är så lika på många sätt. Utkämpar samma strid, kommer från samma misär, båda lika våldtagna av heroinets elixir och beroendets utanförskap.

Jag hittade henne på Qx för ett par år sedan och blev sådär igenkännande, skräck-förälskad i allt hon skrev, var och utstrålade! Sedan dess har jag sporadiskt, men regelbundet, kikat in på hennes blogg Social Ingenjörskonst och följt hennes kamp i livet.

Hon har gett mej inspiration, styrka, hopp och en jädrans massa ”kan hon, så kan fanimej jag åxå”!

_____________________________________________________

Nu är hon alltså borta och för mej blir kampen jag utkämpar, ännu viktigare.
Jag vill ge henne någon sorts bevis på, att hennes fight inte var förgäves, jag skall övervinna min djävla ”diagnos okänd”, bli frisk och förverkliga mina drömmar om familj, jobb och ett alldeles underbart vanligt ”svenneliv” och jag skall göra det för henne också!

- Om det finns ”en andra sida”, så vet jag att hon läser detta och att hon vet att hon är älskad och saknad!

…kanske att det ändå gör det? Läs vidare och överväg!

Surreal Steps

Jag fick ett mejl…

 …ett riktigt mejl, med en livs levande avsändare! Ett märkligt mejl…

En avsändare jag inte kunde sätta i något sammanhang, men vars ord inte gick att avfärda som skräp, för det var PåRiktigt:

Jag vet att det låter skumt. Men måste fråga om det hänt nåt speciellt i ditt liv… De senaste dagarna? Som gjort dig mycket ledsen, glad, eller om du tänkt på nån speciell? Vill nästan att det är ett skämt… Tror jag ska säga grattis. Men det kan lika gärna vara Vafan, kom igen nu!

Blev väckt 3.45 av något i mitt huvud som så gå upp, jag hände MIG om och somnade,,, blev väckt 04.08,,,och 04.31… Vet inte varför. Kan inte somna om. Så jag hämtade mobilen. Hamnar på din sida av en liten slump…

Trodde jag. Nu vet jag inte. Så snälla svara på frågorna… Har det hänt något… De senaste dagarna? Som gjort dig mycket ledsen, glad eller besviken, eller om du tänkt på nån speciell?

Mitt svar:

Jo, jag har gått igenom en av de tuffaste perioderna i mitt liv… Igår fyllde jag dessutom år och upplevde en dag så full av äkta vänskap och kärlek, att jag kom till en del mycket viktiga insikter om min situation, här och nu, i livet…

Jag är just nu i ett ”Emottagande och lyssnade tillstånd”, om du förstår vad jag menar?
Sökande.
Uppmärksam på vad som kommer till mig.

Måste fråga: Du skrev ”Din sida”, vilken menar du, min blogg?
Undrar förstås vem du är och vilka gemensamma kopplingar vi har?

På återseende, tror jag?

…och det blev ett återseende, som fick oss båda att börja tro på gengångare, det var fanimej på gränsen till övertygelse, om saken. Åtminstone från min sida… Till saken hör, att jag ju, som ni vet, har haft en extremt påfrestande tid med ett helvetiskt meckande, fram och tillbaka, med signalsubstanser, hormoner, av- och på-tändningar, som väckt liv i det där fruktansvärda, jävla suget!

- Suget efter heroinets värmande svallvåg, när den sköljer över mig, gör mig tyngdlös, stillsamt euforisk och befriad ifrån allt det onda!

Jag har känt det så starkt, jag har trånat efter det där, mitt paradis på jorden och nästan, nästan, nästan… Jag har varit så nära, people! Så in i helvete, jävla nära! Men i tanken, bara. Jag lät det få vara i tankarna och jag stod pall. Jag höll garden. Jag återvände aldrig dit, till det mest farliga lugn jag känner, dit där andetagen är färre, längre och på gränsen att upphöra helt… better of than dead!

Heroine - Heaven´n Hell

Jag har inte vågat skriva om det, inte namnge känslan, suget och min längtan. Livrädd att orden, på något vidskepligt jävla sätt, skulle agera katalysatorn som puttade mig över gränsen. Gränsen mellan tanke och handling…

- Dammit, jag har ju flera tusen bevis om det där och jag vet ju, att det där suget aldrig kommer att bli tillfredsställt!

Det kommer bara fortsätta, fortsätta och fortsätta… Jag vet ju det! Men den senaste tidens laborerande i mitt jävla kemikum till kropp, har satt griller i tankarna och var jag inte medveten om den ”lilla detaljen”, hade jag aldrig stått emot, hell no! Jag har tänkt mycket Loo också och minns hur jag lovade, när hon låg inför döden och slutligen mötte den, att hennes krig inte skulle vara förgäves. Hennes krig skulle fortsätta i mitt och det har hjälpt mig…

- Nej, det är hon som har hjälpt mig, God dammit! Inte mina tankar på Loo, utan hennes närvaro och styrka, är det, som har hjälpt mig!

Okej, tillbaka till det där mejlet och just den natten jag fick det… För jag drömde om Loo och vaknade med henne i tankarna. På ett bra sätt och inte alls i samband med drogsug eller heroin. Minns inte drömmen. Men hon var intensivt närvarande, det vet jag och glömmer jag aldrig – som att hon var här, i mitt kök och drack morgonkaffe med mig… Det var natten efter min födelsedag, mellan den 8e och 9e januari, alltså.

- Jag fick alltså ännu ett mejl, svar på mitt svar och på fuckin´ jävla återseende, som skakade om mig rejält!

Hon skriver:

Grattis var det nog jag skulle säga, eller kom igen nu, ge inte upp!
Vår gemensamma nämnare är Loo…

…och jag svarar:

…om du visste hur rätt du prickade! Nästan lite spooky; Jag drömde om Loo i natt…
Jag RYSER, alltså håren står rakt ut, knottrig kropp. Jag har haft henne så intensivt i tankarna den senaste tiden och tänkt att ”Nä, jävlar i helvete att jag ska låta nån jävla sjukdom äta upp mig! Det räcker med att Loo var tvungen att dö! Jag lovade ju, att hennes krig skulle fortsätta, genom mitt!” för jag har varit extremt nära att plocka upp heroinet igen. Men tack vare Loo, så… Nej! Konstiga sammanträffanden. Men bra…

Nytt svar:

Haha, hade du träffat Loo i verkligheten hade du typ dött av skratt;) en av de vackraste, på in som utsidan, jag någonsin mött. Sen att hon var galet rak och ärlig gjorde det inte svårt att älska henne. Fanns inget mellanting,,, älska henne eller avsky. Har aldrig riktigt trott på ”spöken” men det gjorde Loo, jag är efter detta nästan beredd att ge med mig.
Och du, ge fan aldrig upp!

Ska nog lägga till att jag inte har läst din blogg, mer än det inlägg om loo Lönnroth ska dö. Mkt bra skrivet. Se nu till att hålla det löftet…

…och jag skrev:

Ha ha ha!
Men shit alltså! Har inte heller riktig någon tro på spöken, men nog fan har Loo pusslat ihop oss två, av ngn anledning, så kanske finns det gengångare trots allt!
Detta är lite FÖR mycket, för att bara vara ”slumpen”…

________________________________________________________

Jag vet inte, men jag vet att detta är viktigt, på något sätt och jag ville dela det med er. Jag vet ju att en del av er som läser min blogg, även läste, följde och/eller kände Loo och jag tror att hon hälsar till oss!?

Dancing Blue

…don´t let me forget, now I´m here!


Mar 20 2012

…inget att tillägga!

Cattis

Ja. Nä. Men jag får väl lägga upp några nya pixlar, dår’a!

Back-DropTrash-LightsSupport Your Local Woman

…inget att tillägga!

____________________________________________________


Mar 18 2012

Nätverk, Vatten & Fotosöndag

Cattis

Sjöfartens uppkomst är döljd i dunkel, men säkert är att mänskan färdats längs floder och över sjöar och havsvikar i tusentals år.

- Men vi vet att det är vattnet; haven, floderna och sjöarna, som länkat oss samman och fungerat ungefär på samma sätt, som internet gör idag!

Mina tankar kring Fotosöndag och dagens tema ”vatten”, handlar just om ”Vatten som Nätverk”.

…hur beroende av vattendragen, vi människor alltid varit. Alla kontinenter, länder, stater och städer, vi skapat genom historien, är alla centrerade kring vatten.

Och även om vi, idag inte är lika hänvisade till flytande farkoster, som vi varit innan vi lärde oss att behärska luften, tågrälsarna och vägverken på land, så är vattnets nätverk, fortfarande det mest tongivande, för var våra städer och samhällen är placerade på kartan…

- Min tolkning av temat, är alltså ”Närverk”!

Den tanken kom till mig igår, när jag var på väg hem och fick syn på en liten, vit fjäder, som landat i en vattenpöl på gatan; ett ”mikro-universum”, som jag var tvungen att föreviga med kameran…Sail Away...

Jag lade upp tre olika alternativ, av den lilla ”Fjäder-båten”, redan igår kväll. Men jag kände att det ändå var något som saknades…

- Nätverket, people! Jag saknade länkarna!

…så idag på morgonen skapade jag, med hjälp av krita, papper, en tesked och vatten, ett vatten-nätverk!

Network

Funderade på om jag skulle låta min Fjäderbåt, få ta plats i nätverket och var givetvis tvungen att testa möjligheterna, för det…

Men jag vet inte?Sail away

- Kanske skall jag bara låta det vara, välja den mer abstrakta tolkningen och helt brutalt bara ”Kill my Darling”!?

Det är som vanligt, när det gäller mig: JAG KAN INTE BESTÄMMA MIG!!!

- Hjälp mig, snälla!

…sail away, sail away, sail away!

_________________________________________________