Kritisk Tid, Knopp-Vetare & Pekfinger
Februari månad. Februari är en månad, som manar till försiktighet i allmänhet och extrem aktsamhet, i synnerhet, när det gäller att fatta beslut, påbörja nya, eller avsluta gamla projekt.
- Det är min övertygelse och den är baserad på ”egenerfarenhet”; en underskattad kunskaps-källa, om ni frågar mig!
Genom åren har jag fått uppleva ett gäng fuck-ups, käftsmällar och misstag, under denna kritiska tid på året. Varför jag förhåller mig, en aning mer avvaktande och mycket mindre spontan i aktion, än jag brukar…
Egentligen börjar den här olycksdrabbade, nyckfulla och smått ödesmättade period, redan i December/Januari, någon gång. Men det är nu, den kulminerar och når sitt absoluta klimax.
- Tacka vilken Gud som helst, för att, precis som alla andra klimax, måste även detta, klinga av och försvinna!
Någonstans i slutet av Mars, brukar jag känna, hur marken blir mer stabil under fötterna och jag blir mer och mer klarseende, jordad och säker på mina val, för varje dag som går, för att stå stadigt i mina cement-skor, när April inleder våren och Påskhelgen är överstökad…
- Påskhelgen, people, det också är/har varit, en olycksdrabbad tid, för mig i livet!
Av någon anledning, är det just under påskfirandets allmänhysteri, jag kraschlandat i de vita korridorerna, med självmordstankar och/eller psykotiska genombrott. 
Förra påsken, till exempel, tillbringade jag ju faktiskt på psyket, remember? Med den backspegeln i bakfickan (varför den nu ska ligga just i bakfickan? …men skit samma!), så ser jag ett tydligt mönster, i kombinationen: Påsk + Cattis + Psykbryt!
- Fråga mig inte varför, people, för jag har ingen aning!?
…och jag är egentligen alldeles för reallistigt lagd, för att fastna i några vidskepliga idéer, om ”Färdig-spunna ödetrådar, astrologiska myter, planeternas position, månens dragningskraft, etcetera etcetera”. Men jag kan inte låta bli att lyssna på, och låta mig varnas av, det pekfingret jag höjer, mitt framför ögonen och i vägen för mitt egen synfält… Jag kan inte!
- Jag bara kan inte! Jag lyssnar, tar mig till vara och håller mig i strama tyglar!
Februari månad. Februari är snart slut!
…och snart, snart, kanske till och med redan nu, börjar det spricka, därute och om det gör ont, eller inte, det vet väl egentligen bara knopparna själva!? Även om Karin Boye ansåg sig vara nån slags, legitimerad ”Knopp-Vetare”. Men nu var det absolut inte, det jag skulle snurra in mig i.
- Jag skulle ju ”bara” konstatera, att våren är på gång och att den är så fett jävla efterlängtad och välkommen!
…stora tankar, i ett litet format!
___________________________________________________________
Related posts:
- Jag fick ett Mejl… …ett riktigt mejl, med en livs levande avsändare! Ett märkligt...
- En Underlig Figur Trots förkylning, smärta och utmattning, kan jag inte stoppa mitt...
- Befinna sig i – Inte Finna sig i Ja. Jag vet. Jag vet att det är sterilt, trist...
februari 26th, 2012 at 11:43
Håller helt med! Det är något väldigt bedrägligt med den här årstiden. Den långdragna kylan och mörkret, randen mot ljuset och all förändring man längtat efter men inte orkar med. Har läst ikapp mig nu och skickar STYRKEKRAMAR!!! Har oxå en känsla av att behöva avvakta och bevaka mina resonemang samtidigt som jag behöver besluta mig för något. Tycker vi spolar fram till mitten av april bums!
februari 27th, 2012 at 06:21
…fast forward >>>> 16e APRIL!
Kram på dig, vännen!
mars 6th, 2012 at 10:57
Du är inte ensam om Påsken…! Den har varit en börda för mig i många år nu. Hoppas dock att det vänder i år (lyckades ju kränga av mig Julen någorlunda iaf)
KRam
mars 7th, 2012 at 02:49
Skönt att höra att jag inte är ensam, även om jag inte är ”glad” att höra att du har samma problem!
Men nu vet jag ju att det är en kritisk tid och det gör det så mycket lättare att genomhärda!
Kram tillbax!