Tidevarv Komma Tidevarv Försvinna
Jag mår inte bra. Det har ni säkert redan förstått. Men jag behöver få det sagt; erkänna det för mig själv, ringa in och reda ut, allt vad det nu är som gör livet så förbaskat jävla tungt, just nu.
- Kanske kan skrivandet, även den här gången, vara ett av verktygen, som behövs för att laga en del av alla trasigheter?
Hur i helvete, börjar jag och vilken av alla lösa trådar, ska jag ta tag i…
Om jag ens hittar någon?
…jo!
- Igår var jag i Hagakyrkan, här i Göteborg, för att ta farväl av Eva, min läkare, inom psykiatrin, i så många och svåra år!
En ganska bisarr upplevelse; att vara med och begrava sin egen Läkare! Något jag, förhoppningsvis, aldrig mer kommer att vara med om. Nä, Det borde vara tvärtom, höll jag på att skriva skrev jag.
- Läkare räddar liv, people! Och jag har aldrig ens tänkt tanken, att även de, är lika vanliga dödliga, som alla vi andra!
Jag kan säkert framstå som, en smula galen, besatt och på gränsen till ”a crazy, creepy Dr-Groupie, med en kraftig hangup på döden”. Men just Eva, var mer än bara ”en läkare i mängden”. Hon var…
- Hon var så mycket mer!
Och som jag skrev, i tidigare poster, efter att jag fick dödsbudet:
______________________________________________________
…”När jag sen kom in i mottagningsrummet, kändes det i luften att något inte var som vanligt.
Det visste jag egentligen; jag visste att det var min älskade, bästa Ssk´s sista arbetsdag och jag hatar avsked, varför jag redan bar stålrustning och lät munnen pladdra på utav bara helvete, för att slippa några känslomässiga utbrott.
- Men så kom den där jävla avskedskramen, oundvikligt och på riktigt!
Det var då hon viskade i mitt öra, att ”Jag måste berätta något sorgligt!” och jag kände hur luftröret, ända ner i magen, liksom frös till is. ”E är död”, fortsätter den viskande rösten och vi kramar om varandra, så hårt att det nästan gör ont.
”När?” Jag är avväpnad.
Tårarna har hittat sin väg, ut genom ögonhålorna, ner för kinden och vidare till munnen, som fortsätter sina viskningar, ”natten mellan onsdag och torsdag”.
”Cancern?” jag stammar. Kan knappt andas, ”var det cancern, som tog henne, tillslut?” och hon bekräftar.
- Min Läkare, min Psykiater i så många och svåra år, hon som skulle ta emot mig igen, när jag skrivs över till allmänpsykiatrin, där hon började jobba i höstas, hon finns inte längre!…”
______________________________________________________
…”Jag gråter fortfarande över hennes bortgång och har lite svårt att greppa varför det fångat mig så starkt och hur ont det faktiskt gör, att hon är död…
- Idag fick jag veta, att begravningen kommer att vara öppen, för de som vill komma och det värmer!
…jag ville, hoppades och önskade det så innerligt, att jag skulle få vara med och ta farväl av denna underbara, starka och livräddande kvinna! Nu vet jag. Jag är välkommen på minnesstunden och det finns inget mer läkande, i ett sorgarbete, än det där bekräftelsen, en begravning innebär.
- Jag får det där tillfället, jag önskade så starkt, people! Jag kan tacka henne, för allt hon gett mig, under de absolut svåraste åren i mitt liv!
…redan om en dryg vecka och jag tror att kyrkan kommer vara överfull. Inte bara av fysiska kroppar, utan även av kärlek och tacksamhet! Vi är så många, som fått ta del av hennes kunskap, nyfikenhet och engagemang…”
______________________________________________________
Det var en vacker begravningsakt, fylld med värme, tröst, kärlek, sorg, tårar och människor ifrån samhällets alla skikt och sociala personkretsar.
Förutom familj och närstående, var ju jag, samt några av hennes andra patienter, närvarande. Precis som många av hennes kollegor från beroende- och akut-psykiatrin. Specialist/Över-Läkare och forskare, från de team, hon varit aktiv i, från Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
- Jag fick lägga en vit lilja på kistan och jag fick röra vid det ljusa träet. Som en smekning, ett farväl och mitt ”Tack för allt du gett mig!” !
Ja, den tråden blev det. Den tråden fick jag tag i och då var det säkert den, som var i störst behov av, att få bli fäst och slippa hänga lös i luften.
…tidevarv komma, tidevarv försvinna!
______________________________________________________
